Hello, How are you today.
Förra gången jag var här var det en knatte, Jessicas Erik, som skarpt gillade traktorparaden som såg till att en stunds besök i en nationalpark tog större delen av en dag. Tyvärr ingen traktorparad den här gången. Den enda traktorn jag såg var den här som någon hade ställt ut tillsammans med andra utgångna jordbruksredskap som en liten improviserad utställning efter vägen. Misstänker att traktorintresset har avtagit hos Erik också. ”The Two 66 sixes Co” hette visst stället.Många försöker anknyta på något sätt till Route 66.
För att göra mig mer förvirrad än vanligt har dom lagt ihop California Trail Highway och Route 66 Vägen heter det första på navigatorn men märkning på vägbanan och i orter man passerar är det senare.
På några bitar nära Los Angeles. Nära med Los Angeles mått, alltså miltals. Finns delar av den gamla vägen kvar. Det mesta ligger väl under dom nya motorvägsnäten. En bit visade navigatorn Historic Route 66 som namn på vägen jag körde. Visst, 8 filer motorväg, tror inte det såg ut så på 40 talet.
Men vissa delar av vägen finns kvar. Skillnaden är att jag vant mig med att ha vägen för mig själv och kunnat stanna i princip var jag vill utan att behöva ta hänsyn till andra bilar och konstiga regler. Som att man inte får stanna mitt på vägen bara för man har lust, eller har sett något intressant som en kaktus eller nåt. Nu är det bilar överallt.
Dom har bitvis underhållit routen i östra Kalifornien, Skall man skriva på svenska eller inte vad gäller namn? Har nog velat en hel del. California eller Kalifornien?
Där har man till och med målat på vägbanan stora märken med Route 66. Men att sätta upp skyltar blev lite väl jobbigt. Det här var ett försök att få till en bild på märkningen. Inte helt lyckat, egentligen inte lyckat hur man än ser det. Men man ser att det är en vit fläck därborta.
Jag bidrog nog till att sänka medelhastigheten i östra Kalifornien till det där den skall vara genom att försöka fota märkningen. Sitta med en kamera och fota framåt leder ju tankarna till dom där med lysen på taken som har synpunkter på hastigheten ibland. Det var nog åtskilliga som kastade ett öga på hastighetsmätaren när dom mötte mig.
Man ser ser lite man definitivt inte väntar sig ibland. Det här är ”Bottle tree Ranch”. Hade aldrig hört talas om den men tror att stället var lokalt känt. Det stannade bilar med jämna mellanrum Skall kolla på nätet. (Har kollat. Det finns en hel del där om stället. Har man vägarna förbi, missa inte) Det var ett ställe där det var uppsatt flaskor i massor som grenar på träd eller vad man skall säga.
Sen fanns det en massa andra saker som i en surrealistisk skog. Såg ett par plastbitar på backen med namnet ”Timothy” Vet inte om dom bara fanns där eller det var någon mening med dom. Det var nedlagt ett jättejobb att ställa i ordning allt. Det verkade vara mycket genomtänkt. Vissa träd hade bara flaskor av en viss sort, t.ex. road 66 root beer.
Mitt i alltihop stod en Willys jeep och skalet till en granat modell äldre. Stod en gammal toalett där också Fanns en skylt med texten 9/11 också. Det fanns en del referenser till ställen på Route66.
Kändes lite högtidligt att gå omkring där. Som när man går in i en gammal katedral eller nåt för att kolla hur det ser ut. Alla sänker rösten och rör sig lite långsammare än vanligt.
På det här stället kommer jag att bo de sista dagarna här. Vet inte hur många ställen jag bott de senaste fem veckorna men nu är jag framme vid det sista. Känns både skönt och lite vemodigt. Nu är det nästan slut på att leva i en bubbla.
Motellet ligger en bit bort från flygplatsen, ca 2 timmar, men jag flyger inte förrän ca 2 pm. Man börjar amerikanisera sig, klockan 14 med vettig tidsangivelse.
Se nu har dom kappkörning på gatan utanför. Det var väl intressant, ljudmässigt.
Stället heter ”Wigwam motell” och är en klassiker bland Route66 nördar. Dit får väl jag räknas som i morgon har åkt hela sträckan Chicago – Los Angeles. Det byggdes ett antal sådana här motell men jag tror att det här är det enda som ligger på Route66 och fortfarande är i drift. Att det ligger i San Bernandino är inte heller fel. San Bernandino tycker jag låter ledighet, resa och sommar bara man säger det. Jag trodde att motellet var nedlagt men insåg när jag körde förbi att asfalten var alldeles nylagd och då måste det vara igång.
Man kan inte motstå att bo i fejkade indiantält av betong eller hur? Kolla ingången, den upprullade tältduken är gjuten. Invändigt är det ett vanligt motellrum.
Det börjar närma sig inlämning av …
Och att resa hem med …
Kommer att bli lite en omställning att veta vart man är när man vaknar och vart man skall vara på kvällen. Men jag lever i bubblan ett dygn till. Nu är det 9 timmars skillnad på tiden igen så det här publiceras nog inte förrän efter 9 på fm hemma.
Have a good one.
Talk to you from San Bernadino tomorrow.
Lämna ett svar