Hello, how are you today.
Sista dagen på roadtrippen. I dag körde jag den sista biten tills USA tog slut. Har varit ute på vägarna närmare 5 veckor. Det blir nog en omställning när man kommer hem. Men någon gång skall man kliva ur bubblan och börja hantera verkligheten.
Jag visste inte att indianerna hade pool i sina tältläger. Men det finns i det här och det här lägret är helt genuint. Tält av betong, AC, kabeltv, mm. Det ligger förresten vid Foothill Blvd.
Vägen in till Los Angeles från San Bernandino där jag ”tältar” består till stor del av vägen på bilden. Den verkade aldrig ta slut så jag kollade på nätet. Den är tydligen totalt 110 km lång. Måste vara något av rekord för en boulevard. Lite längre än Törnerosgatan hemma. En gata från Eskilstuna till Stockholm. Tänk att ha en bekant på samma gata men åtta mil bort. Huset på bilden förutom att det ligger vid Foothill Blvd hade ett vatten fall på fasaden. Inte målat utan verkligt. Snacka om påkostat.
Sådant här har man ju några sett i LA. Det var rena drömmen mot eftermiddagens rusning när jag skulle åka hem från stan. Jag trodde att man skulle ta sig hem på ca en timme, Tre timmar senare var jag inte hemma ännu. Förstår inte hur dom står ut. Los Angelsborna måste tillbringa massor av sin tid med att titta in i bakuckan på en annan bil.
Miljön skiljer sig en hel del från ökenåkandet jag har gjort den senaste veckan. Även stora delar av södra Kalifornien är öken eller ökenliknade områden. Hur det skall gå på sikt kan man undra. Har för mig att dom har en rejäl brist på grundvatten. Det går nog åt några kubik för att hålla ordning på det här.
Jag tänkte leta efter Sandra Bullock för att kolla om hon ville hänga i tältlägret lite men det var så kort tid kvar på resan så det var ingen större ide att leta så noggrant.
Det här är det riktiga slutet på Route66 tror jag. Det där St Monica Blvd möter Ocean Avenue, efter den korsningen finns bara lite sand sedan stilla havet. Man har ägnat 5 veckor till att konstatera något man redan visste. Lite hög nördfaktor kanske.
Skylten om att här sluter Route66 sitter vid St Monica pier. Jag la upp bilden på skylten på Facebook. På piren finns en massa underhållning av olika slag men det får jag ta en annan gång. St Monica området är värt sitt egna besök. Det är rätt intressant att övre delen st Monica blvd börjar i Berverly Hills där Mercorna mm står som spön i backen. I nedre delen vid havet (St Monica) är det betydligt fler övervintrade hippies än Mercor och en del ganska utslagna individer. En del verkar har rökt något som gör dom glada och obekymrade, undrar vad det kan vara. Det finns förstås en massa turister och prylbutiker.
Det blev ju lite sent på grund av trafikproblem. Räddningen är alltid snabbmat av något slag. Skall man köpa burgare så varför inte göra det på ett riktigt burgerhak. Av någon anledning gillar jag när burgarställen och Diners är röda och vita. Pommen kan man köpa på ICA hemma men burgaren var ”hemmagjord”, riktigt bra.
Morgondagen kommer ägnas åt att packa om saker och leta i bilen efter det som bara försvunnit under resan. Måste nog sticka tidigt på söndag om jag skall hinna med flyget. Men på söndagsförmiddagar måste väl Los Angelesborna väl vara hemma och bota lördagens överdrifter, hoppas jag.
Får se vad jag hittar på att skriva om imorgon. Funderar lite på om hur bloggen har skrivits under resan och någon form av sammanfattning.
Have a good one.
Talk to you tomorrow from a tent in San Bernandino.
Lämna ett svar