Hello, How are you today.
Förra gången jag var här var det en knatte, Jessicas Erik, som skarpt gillade traktorparaden som såg till att en stunds besök i en nationalpark tog större delen av en dag. Tyvärr ingen traktorparad den här gången. Den enda traktorn jag såg var den här som någon hade ställt ut tillsammans med andra utgångna jordbruksredskap som en liten improviserad utställning efter vägen. Misstänker att traktorintresset har avtagit hos Erik också. ”The Two 66 sixes Co” hette visst stället.Många försöker anknyta på något sätt till Route 66.
För att göra mig mer förvirrad än vanligt har dom lagt ihop California Trail Highway och Route 66 Vägen heter det första på navigatorn men märkning på vägbanan och i orter man passerar är det senare.
På några bitar nära Los Angeles. Nära med Los Angeles mått, alltså miltals. Finns delar av den gamla vägen kvar. Det mesta ligger väl under dom nya motorvägsnäten. En bit visade navigatorn Historic Route 66 som namn på vägen jag körde. Visst, 8 filer motorväg, tror inte det såg ut så på 40 talet.
Men vissa delar av vägen finns kvar. Skillnaden är att jag vant mig med att ha vägen för mig själv och kunnat stanna i princip var jag vill utan att behöva ta hänsyn till andra bilar och konstiga regler. Som att man inte får stanna mitt på vägen bara för man har lust, eller har sett något intressant som en kaktus eller nåt. Nu är det bilar överallt.
Dom har bitvis underhållit routen i östra Kalifornien, Skall man skriva på svenska eller inte vad gäller namn? Har nog velat en hel del. California eller Kalifornien?
Där har man till och med målat på vägbanan stora märken med Route 66. Men att sätta upp skyltar blev lite väl jobbigt. Det här var ett försök att få till en bild på märkningen. Inte helt lyckat, egentligen inte lyckat hur man än ser det. Men man ser att det är en vit fläck därborta.
Jag bidrog nog till att sänka medelhastigheten i östra Kalifornien till det där den skall vara genom att försöka fota märkningen. Sitta med en kamera och fota framåt leder ju tankarna till dom där med lysen på taken som har synpunkter på hastigheten ibland. Det var nog åtskilliga som kastade ett öga på hastighetsmätaren när dom mötte mig.
Man ser ser lite man definitivt inte väntar sig ibland. Det här är ”Bottle tree Ranch”. Hade aldrig hört talas om den men tror att stället var lokalt känt. Det stannade bilar med jämna mellanrum Skall kolla på nätet. (Har kollat. Det finns en hel del där om stället. Har man vägarna förbi, missa inte) Det var ett ställe där det var uppsatt flaskor i massor som grenar på träd eller vad man skall säga.
Sen fanns det en massa andra saker som i en surrealistisk skog. Såg ett par plastbitar på backen med namnet ”Timothy” Vet inte om dom bara fanns där eller det var någon mening med dom. Det var nedlagt ett jättejobb att ställa i ordning allt. Det verkade vara mycket genomtänkt. Vissa träd hade bara flaskor av en viss sort, t.ex. road 66 root beer.
Mitt i alltihop stod en Willys jeep och skalet till en granat modell äldre. Stod en gammal toalett där också Fanns en skylt med texten 9/11 också. Det fanns en del referenser till ställen på Route66.
Kändes lite högtidligt att gå omkring där. Som när man går in i en gammal katedral eller nåt för att kolla hur det ser ut. Alla sänker rösten och rör sig lite långsammare än vanligt.
På det här stället kommer jag att bo de sista dagarna här. Vet inte hur många ställen jag bott de senaste fem veckorna men nu är jag framme vid det sista. Känns både skönt och lite vemodigt. Nu är det nästan slut på att leva i en bubbla.
Motellet ligger en bit bort från flygplatsen, ca 2 timmar, men jag flyger inte förrän ca 2 pm. Man börjar amerikanisera sig, klockan 14 med vettig tidsangivelse.
Se nu har dom kappkörning på gatan utanför. Det var väl intressant, ljudmässigt.
Stället heter ”Wigwam motell” och är en klassiker bland Route66 nördar. Dit får väl jag räknas som i morgon har åkt hela sträckan Chicago – Los Angeles. Det byggdes ett antal sådana här motell men jag tror att det här är det enda som ligger på Route66 och fortfarande är i drift. Att det ligger i San Bernandino är inte heller fel. San Bernandino tycker jag låter ledighet, resa och sommar bara man säger det. Jag trodde att motellet var nedlagt men insåg när jag körde förbi att asfalten var alldeles nylagd och då måste det vara igång.
Man kan inte motstå att bo i fejkade indiantält av betong eller hur? Kolla ingången, den upprullade tältduken är gjuten. Invändigt är det ett vanligt motellrum.
Det börjar närma sig inlämning av …
Och att resa hem med …
Kommer att bli lite en omställning att veta vart man är när man vaknar och vart man skall vara på kvällen. Men jag lever i bubblan ett dygn till. Nu är det 9 timmars skillnad på tiden igen så det här publiceras nog inte förrän efter 9 på fm hemma.
Have a good one.
Talk to you from San Bernadino tomorrow.
Last Uppdaterad: 2017-09-11 av Sören Lämna en kommentar
4:e dagen Spanien 2017
Hola amigos.
Det här är den sista dagen i Granada sen tar jag mig till Cordoba. Får ta en funderare på den oplanerade planen. Som det ser ut nu så stryker jag kanske vissa delar och tar dom ett annat år, förslagsvis nästa. Det är fördelen med att inte boka upp en massa hotellnätter i förväg utan ta det som det kommer. Vill man göra något annat så är det bara att göra det. Hitta någonstans att bo är inga problem. Det är en av fördelarna med nätet. Lågsäsongen börjar väl närma sig också så det finns gott om lediga rum.
Polisbilen från igår stod där i förmiddags också. Fortfarande inte ett spår av någon polis i närheten. Men på tidiga eftermiddagen när jag var på väg tillbaka till hotellet efter en tur på stan var det en gatumusiker som såg orolig ut och snabbt började plocka ihop sina instrument. Han hade fler, var någon variant av enmansorkester. Och se där det fanns poliser vid polisbilen. Dom hade till och med vänt den. Gatumusikern hade väl inte riktigt ordning på sina papper kan man misstänka. Hade killen bara tagit det lugnt hade han inte behövt bekymra sig. Poliserna var mest intresserade av hur man låste bilen med fjärrkontrollen. När dom kollat att inga lysen var på låste dom och gick iväg åt ett annat håll. Jag stod och kollade vad som hände med förhoppningen om att få några bra bilder men icke.
Lördagskväll, varmt, och en trappa. Självklar samlingspunkt för ungdomarna.
På eftermiddagen kom på den goda men inte helt genomtänkta iden att jag skulle knalla upp till utsidan av Alhambra. Det måste vara en bra utsikt därifrån. Då kan man ta panoramabilder över stan. Att komma in får jag vänta med tills nästa gång i Granada. Det såg inte så bökigt ut på en turistkarta. Visserligen ligger stället på en kulle men sådana har man sett förut, man är väl viking. Bara att ge sig iväg. Efter någon kilometer uppförsbacke i värmen reviderade jag det där med god ide. Men då var jag framme vid en portal som uppenbart hörde till Alhambra. Nu var man nästan framme, detta var ju genomförbart. När jag gick igenom portalen såg jag att där började uppförsbacken på riktigt. Var bara att ge sig och knalla ned igen. Inser att kollektivtrafik alternativt taxi är ett rätt smart påhitt. Bilden är från insidan och ner mot gatan jag kom på.
Efter promenadäventyret var det bara att ta nya tag. Ut på stan och leta tapas ställen, det fanns det gott om. Under letandet hörde jag några som spelade.
En bit bort på ett torg var det full fart, band som spelade och folk som dansade, Det var en betydligt äldre danspublik än det brukar vara hemma. En hel del distingerade herrar och damer med rötter i flamencon. Musiken var något som jag tror kallas latinopop. Klart osäker på vad den kallas. Lite kul var det att dom slagit på discoljusen. Det var fullt dagsljus. Effekten av ljusshowen var nog inte som förväntat, ingen alls.
Vi hörs från Cordoba.
Last Uppdaterad: 2017-09-09 av Sören 2 kommentarer
3:dje dagen Spanien 2017
Hola amigos.
Första hela dagen i Granada. Planen att bara vara här i två dagar känns fortfarande löjligt dålig.
Tillbringat förmiddagen och tidiga eftermiddagen med att bekanta mig med omgivningarna. Det är alltid spännande att ge sig ut och knalla runt bland smågator mm i en främmande stad utan att ha riktigt koll på var man bor. Kan snabbt bli lite ospännande om man tappar bort sig. Men det är ”bara” att memorera något stort och högt i närheten av där man bor. I mitt fall blev det katedralen. Om man knallar bort sig får man fråga sig fram till den. Katedralen känner alla till. Hela, nästan, gamla stan består av små torg här och var. Alla torgen har en hög med barer och serveringar av olika slag. Dom som bor här måste äta konstant dygnets alla timmar. Det sitter folk och käkar på alla ställen. Det har visat sig att åtminstone på fredagar så lägger man av med utelivet vid 1-tiden. Då blev det tyst utanför fönstret. Några eftersläntrare finns det alltid.
På förmiddagen gick jag in i katedralen inte så mycket för vad den står för utan mer för att jag har ett intresse för gamla hus, hela eller trasiga, Är svår imponerad över vad man åstadkom med relativt enkla metoder på typ 1400-talet. Då fanns inga lyftkranar att lyfta tunga prylar 50 meter upp i luften och inga datorer att göra simuleringar i. Förvånansvärt att inte fler av dom stora byggnaderna har rasat ihop.
Titta vad jag hitta. Dags för ett nytt besök på bolaget hemma. Att få tag på ”Grand Canyon Coffe Bean Stout” funkade inte. Ölen är väl ingen superhöjdare men en 25 gradig kväll på en uteservering i Granada efter att varit ute och gått några timmar då sitter den som en smäck. Liknar San Miguel. Nu har jag en ”manskör” utanför fönstret.
Närmaste vattenhålet. Ett ställe helt i min smak. Opretentiöst och lokalt. Kunderna är från gammelmormor/farmor i rullstol till 2-3 åriga knattar som kutar runt och trivs med att få vara ute på kvällen. Gammelmormor/farmor drog i sig några öl när hon ändå var hitrullad. Jag har hittat några vattenhål till i närheten.
På kvällen ställer dom ut lite polisbilar i gathörnen. Oklart varför för det finns inga poliser i dom. Eventuellt kan det vara för att ”vi” som får köra i området inte skall använda vissa gator efter ett visst klockslag. Klart dåligt underbyggd teori. Vem bryr sig. Så dags har man säkert varit på något vattenhål alternativt käkat middag med tillbehör och skall definitivt inte sätta sig i en bil.
Så här ser Alhambra ut på lite håll. Det är det närmaste jag kommer på den här vändan. Tog ett bra tag att knalla hit på diverse mycket smala gator som delades mellan turister , taxi och lokalbussar. Man fick trycka sig mot väggen när lokalbussarna typ minibussar skulle förbi. Att åtgången på turister inte är högre får man tacka dom tålmodiga chaffisarna för. Dom flesta taxibilarna är hybrider (Prius) så man hör dom inte när dom smyger sig på en bakifrån. När man går omkring i området så inser man fördelarna med bilfritt. Det är som med Venedig man hör bara röster mm. Inget bakgrundsljud från trafik.
Delar av stan är som alla andra turistställen söderut. Massor med folk och en hel del ”50 % off” . Det har man ju sett på diverse andra ställen.
Nu är det mitt i natten. Eventuella syftningsfel och stavfel mm. skyller vi på vattenhålet. Vi hörs i morgon.
Last Uppdaterad: 2017-09-09 av Sören Lämna en kommentar
2:a dagen Spanien 2017
Hola amigos.
Nu har jag tagit mig till Granada. Kommer vara här tills på Söndag.
Lyckades få en bilresa på 1 timme att ta ca 4 timmar. Detta genom att konsekvent undvika motorvägar. Var dock tvunget att ge mig ca 1 km, annars hade jag fått bära bilen på ryggen över en ravin. Kändes inte optimalt så det var bara att ta motorvägen en liten snutt. Man hamnar på diverse småvägar om man trasslar sig fram vid sidan av motorvägarna. Fördelen är att det är lite trafik så det är bara att stanna om man ser något intressant. Det finns en navigator i bilen också. Den är döpt till Gretchen (eftersom det är en tysk bil). Navigatorn i bilen och min egna TomTom (Karin) är sällan överens om hur man skall åka för att komma dit man skall. Om var målet för resan ligger är dom rörande överens om men vägen dit är uppe för debatt hela tiden.
Det här är en bergsby på väg till Granada. Lite grötig bild på datorn, är nästan bättre på mobilen. WordPress år rätt imponerande som publiceringsplattform. Det ser ju pittoreskt ut men man kan undra över vad dom lever av. Att leva av jordbruk verkar inte vara en riktigt framkomlig väg. Det ligger en olivlund på toppen av berget med att försörja en hel by på det? Att ta sig dit och därifrån verkar också vara lite bökigt. En slutsats man kan dra är att dom gillar vita hus.
Vägbyggarna hemma har inte mycket att klaga på. Att snickra ihop sådana här vägar tar nog ett tag. Det är tydligen delar av Sierra Nevada som sträcker sig hit med höga berg och djupa dalar. Jag körde på den understa vägen av tre. Motorvägen är den översta. Den är bara till för veklingar.
Dom närmaste dagarna kommer jag att var i Granada. Att ta sig in på Alhambra verkar inte fungera. Förslaget från tjejen i receptionen var att kliva upp vid 5-tiden och ta en taxi dit för att stå i kö till kl.8 och eventuellt få tag på en biljett. Som allmänt känt, speciellt på jobbet, är det inte riktigt min grej att att kliva upp klockan 5. Då har man knappt hunnit lägga sig. Om nu Alhambra har stått sedan 1250 talet så står det säkert kvar nästa år också. Blir till att fixa er resa till Granada på våren 2018. Känns inte helt fel.
Efter att spenderat en eftermiddag och kväll här framstår planen att vara här i två dagar som en ovanligt dum plan, även efter min standard. Man borde vika minst en vecka till varje ställe. På ett par dagar hinner man bara att bli nyfiken. I och för sig brukar jag inte följa mina egna planer speciellt bra och det närmar sig nog en kraftig omplanering av den något oplanerade planen för den här resan. Behöver vara i Malaga den 20:de och det är den enda tiden jag verkligen behöver passa.
Det här är hotellet jag bor på. Det ligger i ”gamla” stan i Granada. Lite bökigt att ta sig till hotellet eftersom det ligger vid en gågata inom ett område där man normalt inte får köra. Hotellgästerna får köra på några gatorna i närheten. Där hittade jag en ”parkeringskällare” ett par kvarter bort. Fördelen med läget är att man är mitt i stan bara man går ut på gågatan. Det finns minst ett ”vattenhål” i närheten av hotellet. Det är farligt med uttorkning säger läkarvetenskapen.
Att ta sig runt med bil i centrala Granada är ingen bra ide, jag har testat. Hoppas att inte polisen har synpunkter på mina försök att hitta närmaste parkeringen till hotellet. Trångt som bara den på smågatorna och det kryllar av moppar och motorcyklar. Att moppar och andra tvåhjuliga fordon är populära har jag full förståelse för. Det finns nästan inga parkeringsplatser för bilar i hela centrala delarna av stan. Dessutom tycker alla moppeförare att trafikregler bara är förslag, man behöver inte följa alla regler, det finns så många. Det enda som respekteras verkar vara rödljus. Det beror väl på att det är dålig reklam att köra över turister.
Det finns gott om gatumusikanter av lite skiftande kvalitet, Den här killen borde inte stå på gatan utan uppträda inför en betydligt större publik. Han var riktigt bra. På andra sidan katedralen satt en kille och spelade klassisk gitarr, Han borde jobba i en symfoniorkester av något slag. Tror att gitarr är något av ”nationalinstrument” i Andalusien.
Vi hörs i morgon.
Publicerad: 2017-09-06 av Sören Lämna en kommentar
1:dagen Spanien 2017
Hola Suecia (Eller nåt liknande)
Nu är jag på plats i södra Spanien. Målet med resan är att kontrollera att Granada, Sevilla, Cordoba, Cadiz m.fl. ställen verkligen finns och inte är ett hittipå i historieböckerna. Sen att det är sol, värme, vin/öl och tapas får man stå ut med. Det blir inte mycket bilåkande på den här turen. Städerna ligger bara några timmar från varandra. Enda orosmolnet är Alhambra. Det sägs i diverse litteratur att man bör beställa biljett månader i förväg för att komma in. Det har jag inte gjort då var jag någon annanstans (Trumpland). Sticker till Alhambra i morgon för att sondera läget. I allra värsta fall så ligger nog palatsen kvar till nästa år.
Efter att ha trasslat mig runt i Malaga ett tag kom jag på rätt väg. Höjdpunkten var när navigatorn på en motorväg någonstans mitt i Malaga meddelade att ”Jag kopplar ner mig om 15 sekunder”, och gjorde det. Bara att sikta på något som kunde innehålla en parkeringsplats av något slag, det blev universitetet. Det var det enda jag begrep på vägskyltarna. Efter lite byte av strömuttag i bilen så blev strömförsörjningen till navigatorn säkrare. Det är alltid kul med bilar man inte känner till. Kör omkring i en Audi A4.
I natt bor jag i en liten ort på väg till Granada som heter Salobrena. Den ligger öster om Malaga ner vid Medelhavet. Ett rätt litet ställe. Ett bra hotell med bara 20 rum och bar. Gissa var jag sitter och skriver det här. Rätt gissat.
Lite skillnad mot solstolarna vid ån hemmavid.
Borde vi inte kunna ordna så här nere vid ån, Kommer garanterat att dra folk. Sen hur vi fixar vädret och palmerna är en annan sak. Det är ca 25 grader på plussidan ute.Det märks att högsäsongen är över. Lite folk ute och en del ställen har stängt igen.
Nu skall jag leta upp ett hotell i Granada så jag har någonstans att sova i morgon.
Vi hörs.
Publicerad: 2017-09-06 av Sören Lämna en kommentar
På väg
Sitter på Arlanda och väntar på avgång. Bara för att jag åkte i god tid har allt flutit på. Förutom att hitta parkeringshuset. Dom håller på med att bygga om och har ”gömt” infarten till p51:an. Brunchen fick bli en macka och vatten.
Last Uppdaterad: 2017-08-17 av Sören Lämna en kommentar
Södra Spanien 2017
Åker till södra Spanien några veckor i september.
Den här gången har jag en plan. Det blir ingen roadtrip den här vändan utan planen är att åka mellan några städer i södra Spanien med moriskt ursprung/arv. Städerna får bli Granada, Cordoba, Sevilla, Lissabon, Cadiz, Ronda med start och slut i Malaga.
På vägen skall jag ta mig till den mest västra och den mest södra platsen på Europeiska fastlandet. Varför? Varför inte, har varit på den längst norrut så det är lika bra att ta dom andra också. Avstår dock från platsen som ligger längst österut. Bör väl vara någonstans i uralbergen i Putinland, lockar inte direkt.
Nu gäller det bara att fixa boende för någon dag i Malagatrakten samt ta reda på hur vägtullarna fungerar.
Last Uppdaterad: 2017-08-13 av Sören 4 kommentarer
32:a dagen Roadtrip USA 2017
Hey there, how are you today.
Rent tekniskt så tog väl roadtrippen på Route66 slut i går nere vid Stilla Havet. Men jag orkade inte ändra rubriken nu när jag har satt ett standard för den.
I dag händer det inte mycket. Har packat om saker där dom skall vara under flygresan för att undvika övervikt. Tror inte jag har några bekymmer på den punkten men bäst att vara på den säkra sidan. Får väl halta lite extra i värsta fall.
Jag var bort till ”Original Mc Donald´s”. Mc Donalds startade visst här i San Bernandino 1940 med lite annat käk. 1948 drog dom igång med hamburgarna. Det är mycket bra som finns sedan 1948. Mc Donalds hamburgare, Kalle Anka gavs ut i Sverige och sen var det visst något med någons födelseår.
Numera är det någon variant av utställning där diverse gamla Mc Donaldsprylar står uppställda utomhus. Väggarna är målade med ”världens” detaljrikaste väggmålning. Jag tillverkade en video över väggmålningen. Försökte lägga upp den på Facebook men det gick sådär. Det gör det ofta mellan mig och Facebook, går sådär. Jag är nog inte riktigt kompatibel med Facebook. Videon är på ca 220 Mb och verkade inte laddas upp. Skall på det igen. 220 Mb borde Facebook kunna hantera eller hur?
Det här är en lite del av väggmålningen. Ingen ide att försöka lägga upp ett panorama på hela väggen. Får jobba med det hemma. Verkar få en hel del bildjobb att ägna mig åt hemma. Får väl sätta ihop en bok eller något.
Även här anser man att Roy´s Cafe alltid skall vara med när man beskriver Route66. Har inget direkt minne av dom där bergen. Det är väl lite konstnärlig frihet som gäller.
Någon som var med på sluttampen av 60-talet och starten på 70-talet? Folkvagn och Flower Power. Tighta t-shirts och utsvängda jeans alt. manchesterbrallor. Världen har gått utför sedan dess.
The King is not dead. Här är han och käkar burgare med Ali och kan det vara Zappa?
Utrustningen jag släpat runt på.
2 Kameror (En system och en mindre), 3 objketiv, Usb sladdar, 2 Batteriladdare, minneskort, USB sticka, kartor (Beskrivning Rout66), Batterier, Navigator (Visste inte att bilen hade en), Dator Kamerastativ, Fjärrutlösare, Konverter till vägguttag, Minneskortsläsare, Diverse sladd mm. Det mesta har använts, det enda som inte kommit till användning är blixten och powerbanken.
Sen hade jag visst med mig lite kläder också.
Jag har ju bott på diverse motell med varierande standard. Så skrivandet har skett liggande i säng, Stående på knä på golvet användande säng som skrivbord. Ibland har det faktiskt funnits skrivbord eller soffbord att använd. Sen fanns det lyxstället. ”Hemma” hos Johanna i Austin. Lagom höjd på bord, bra stol och kylskåp med öl inom räckhåll. Det var tyvärr bara där.
Det är lite svårt att veta hur man skall skriva ur den synpunkten att man inte har en aning om vilka eller om någon läser det. Har som många andra använt WordPress som motor och Binero som leverantör. Har varit ”Learning by doing” inte säker på att formen sitter. Men det är bara att fråga barnbarnen när man kommer hem så får man reda på det.
Till skillnad mot förra gången jag var här har de allra flesta Motellen Wi-Fi. Några ville ha ett par dollar för uppkopplingen. Visserligen är uppkopplingarna av olika kvalitet men det går oftast med lite tålamod. Telefonen verkade ha lättare att koppla upp än datorn.
Några mer eller mindre allvarliga teorier har utvecklats under resan:
– Priset på ett motellrum står i direkt förhållande till antalet papperskorgar det finns på rummet.
– Antalet och storlekarna på handdukar har inget samband med priset. Verkar vara en riksstandard, färgen också.
– Dom flesta vägguttag sitter någon decimeter för långt bort för att elsladden till datorn skall räcka så att man kan jobba på datorn och ladda samtidigt.
– Att man vikt ”snibb” på toapappret har inget samband med rumspriset.
Hade en teori ett tag om att det fanns ett samband mellan antalet eluttag i rummet och priset på rummet. Men den teorin sprack. Ett billigt motellrum var nedlusat med vägguttag.
Det här får bli sista inlägget från den här resan. Kommer nog att dra iväg en på mindre sväng till Spanien i september.
Have a good one.
Will be seeing you in person soon. Some of you on Monday or Tuesday, some of you in the weekend. Until then bye, bye.
Last Uppdaterad: 2017-07-29 av Sören 2 kommentarer
31:a dagen Roadtrip USA 2017
Hello, how are you today.
Sista dagen på roadtrippen. I dag körde jag den sista biten tills USA tog slut. Har varit ute på vägarna närmare 5 veckor. Det blir nog en omställning när man kommer hem. Men någon gång skall man kliva ur bubblan och börja hantera verkligheten.
Jag visste inte att indianerna hade pool i sina tältläger. Men det finns i det här och det här lägret är helt genuint. Tält av betong, AC, kabeltv, mm. Det ligger förresten vid Foothill Blvd.
Vägen in till Los Angeles från San Bernandino där jag ”tältar” består till stor del av vägen på bilden. Den verkade aldrig ta slut så jag kollade på nätet. Den är tydligen totalt 110 km lång. Måste vara något av rekord för en boulevard. Lite längre än Törnerosgatan hemma. En gata från Eskilstuna till Stockholm. Tänk att ha en bekant på samma gata men åtta mil bort. Huset på bilden förutom att det ligger vid Foothill Blvd hade ett vatten fall på fasaden. Inte målat utan verkligt. Snacka om påkostat.
Sådant här har man ju några sett i LA. Det var rena drömmen mot eftermiddagens rusning när jag skulle åka hem från stan. Jag trodde att man skulle ta sig hem på ca en timme, Tre timmar senare var jag inte hemma ännu. Förstår inte hur dom står ut. Los Angelsborna måste tillbringa massor av sin tid med att titta in i bakuckan på en annan bil.
Miljön skiljer sig en hel del från ökenåkandet jag har gjort den senaste veckan. Även stora delar av södra Kalifornien är öken eller ökenliknade områden. Hur det skall gå på sikt kan man undra. Har för mig att dom har en rejäl brist på grundvatten. Det går nog åt några kubik för att hålla ordning på det här.
Jag tänkte leta efter Sandra Bullock för att kolla om hon ville hänga i tältlägret lite men det var så kort tid kvar på resan så det var ingen större ide att leta så noggrant.
Det här är det riktiga slutet på Route66 tror jag. Det där St Monica Blvd möter Ocean Avenue, efter den korsningen finns bara lite sand sedan stilla havet. Man har ägnat 5 veckor till att konstatera något man redan visste. Lite hög nördfaktor kanske.
Skylten om att här sluter Route66 sitter vid St Monica pier. Jag la upp bilden på skylten på Facebook. På piren finns en massa underhållning av olika slag men det får jag ta en annan gång. St Monica området är värt sitt egna besök. Det är rätt intressant att övre delen st Monica blvd börjar i Berverly Hills där Mercorna mm står som spön i backen. I nedre delen vid havet (St Monica) är det betydligt fler övervintrade hippies än Mercor och en del ganska utslagna individer. En del verkar har rökt något som gör dom glada och obekymrade, undrar vad det kan vara. Det finns förstås en massa turister och prylbutiker.
Det blev ju lite sent på grund av trafikproblem. Räddningen är alltid snabbmat av något slag. Skall man köpa burgare så varför inte göra det på ett riktigt burgerhak. Av någon anledning gillar jag när burgarställen och Diners är röda och vita. Pommen kan man köpa på ICA hemma men burgaren var ”hemmagjord”, riktigt bra.
Morgondagen kommer ägnas åt att packa om saker och leta i bilen efter det som bara försvunnit under resan. Måste nog sticka tidigt på söndag om jag skall hinna med flyget. Men på söndagsförmiddagar måste väl Los Angelesborna väl vara hemma och bota lördagens överdrifter, hoppas jag.
Får se vad jag hittar på att skriva om imorgon. Funderar lite på om hur bloggen har skrivits under resan och någon form av sammanfattning.
Have a good one.
Talk to you tomorrow from a tent in San Bernandino.
Last Uppdaterad: 2017-08-02 av Sören Lämna en kommentar
30:dagen Roadtrip USA 2017
Hello, How are you today.
Förra gången jag var här var det en knatte, Jessicas Erik, som skarpt gillade traktorparaden som såg till att en stunds besök i en nationalpark tog större delen av en dag. Tyvärr ingen traktorparad den här gången. Den enda traktorn jag såg var den här som någon hade ställt ut tillsammans med andra utgångna jordbruksredskap som en liten improviserad utställning efter vägen. Misstänker att traktorintresset har avtagit hos Erik också. ”The Two 66 sixes Co” hette visst stället.Många försöker anknyta på något sätt till Route 66.
För att göra mig mer förvirrad än vanligt har dom lagt ihop California Trail Highway och Route 66 Vägen heter det första på navigatorn men märkning på vägbanan och i orter man passerar är det senare.
På några bitar nära Los Angeles. Nära med Los Angeles mått, alltså miltals. Finns delar av den gamla vägen kvar. Det mesta ligger väl under dom nya motorvägsnäten. En bit visade navigatorn Historic Route 66 som namn på vägen jag körde. Visst, 8 filer motorväg, tror inte det såg ut så på 40 talet.
Men vissa delar av vägen finns kvar. Skillnaden är att jag vant mig med att ha vägen för mig själv och kunnat stanna i princip var jag vill utan att behöva ta hänsyn till andra bilar och konstiga regler. Som att man inte får stanna mitt på vägen bara för man har lust, eller har sett något intressant som en kaktus eller nåt. Nu är det bilar överallt.
Dom har bitvis underhållit routen i östra Kalifornien, Skall man skriva på svenska eller inte vad gäller namn? Har nog velat en hel del. California eller Kalifornien?
Där har man till och med målat på vägbanan stora märken med Route 66. Men att sätta upp skyltar blev lite väl jobbigt. Det här var ett försök att få till en bild på märkningen. Inte helt lyckat, egentligen inte lyckat hur man än ser det. Men man ser att det är en vit fläck därborta.
Jag bidrog nog till att sänka medelhastigheten i östra Kalifornien till det där den skall vara genom att försöka fota märkningen. Sitta med en kamera och fota framåt leder ju tankarna till dom där med lysen på taken som har synpunkter på hastigheten ibland. Det var nog åtskilliga som kastade ett öga på hastighetsmätaren när dom mötte mig.
Man ser ser lite man definitivt inte väntar sig ibland. Det här är ”Bottle tree Ranch”. Hade aldrig hört talas om den men tror att stället var lokalt känt. Det stannade bilar med jämna mellanrum Skall kolla på nätet. (Har kollat. Det finns en hel del där om stället. Har man vägarna förbi, missa inte) Det var ett ställe där det var uppsatt flaskor i massor som grenar på träd eller vad man skall säga.
Sen fanns det en massa andra saker som i en surrealistisk skog. Såg ett par plastbitar på backen med namnet ”Timothy” Vet inte om dom bara fanns där eller det var någon mening med dom. Det var nedlagt ett jättejobb att ställa i ordning allt. Det verkade vara mycket genomtänkt. Vissa träd hade bara flaskor av en viss sort, t.ex. road 66 root beer.
Mitt i alltihop stod en Willys jeep och skalet till en granat modell äldre. Stod en gammal toalett där också Fanns en skylt med texten 9/11 också. Det fanns en del referenser till ställen på Route66.
Kändes lite högtidligt att gå omkring där. Som när man går in i en gammal katedral eller nåt för att kolla hur det ser ut. Alla sänker rösten och rör sig lite långsammare än vanligt.
På det här stället kommer jag att bo de sista dagarna här. Vet inte hur många ställen jag bott de senaste fem veckorna men nu är jag framme vid det sista. Känns både skönt och lite vemodigt. Nu är det nästan slut på att leva i en bubbla.
Motellet ligger en bit bort från flygplatsen, ca 2 timmar, men jag flyger inte förrän ca 2 pm. Man börjar amerikanisera sig, klockan 14 med vettig tidsangivelse.
Se nu har dom kappkörning på gatan utanför. Det var väl intressant, ljudmässigt.
Stället heter ”Wigwam motell” och är en klassiker bland Route66 nördar. Dit får väl jag räknas som i morgon har åkt hela sträckan Chicago – Los Angeles. Det byggdes ett antal sådana här motell men jag tror att det här är det enda som ligger på Route66 och fortfarande är i drift. Att det ligger i San Bernandino är inte heller fel. San Bernandino tycker jag låter ledighet, resa och sommar bara man säger det. Jag trodde att motellet var nedlagt men insåg när jag körde förbi att asfalten var alldeles nylagd och då måste det vara igång.
Man kan inte motstå att bo i fejkade indiantält av betong eller hur? Kolla ingången, den upprullade tältduken är gjuten. Invändigt är det ett vanligt motellrum.
Det börjar närma sig inlämning av …
Och att resa hem med …
Kommer att bli lite en omställning att veta vart man är när man vaknar och vart man skall vara på kvällen. Men jag lever i bubblan ett dygn till. Nu är det 9 timmars skillnad på tiden igen så det här publiceras nog inte förrän efter 9 på fm hemma.
Have a good one.
Talk to you from San Bernadino tomorrow.
Last Uppdaterad: 2019-04-21 av Sören Lämna en kommentar
29:de dagen Roadtrip USA 2017
Hello, how are you today.
Sitter i Barstow i Kalifornien. Sista staten att passera. Räknas väl som passera när slutmålet är ute vid Stilla Havskusten. Hittade en låt med Sheryl Crow, ”All I wanna do is have some fun”, bland låtarna jag tagit med mig. Det innebär att den här resan kommer att avslutas på samma sätt som förra. Tak nere, Sheryl på spelaren, onödigt hög volym och nedför St Monica Boulevard ända till Ocena Avenue där St Monica tar slut. Sen får jag väl leta upp skylten med ”Här sluter Route 66”. Lite oklart vart dom flyttat den. Missade startskylten så jag kan väl missa slutskylten också.
Dagen har bestått av åka i Mohave / Mojave öknen (stavas lite olika beroende på språk) och en bit in i Kalifornien i upp till drygt 43 graders värme i skuggan. Vad det blir i solen har jag inte lust att ta reda på. Hatten börjar bli ”välimpregnerad”. Till slut gav jag upp och fällde upp taket. AC är en rätt behövlig utrustning här.
Den här killen stod vid vägkanten på en väg i Kalifornien och signalerade att han hade fått slut på vatten. Det var bara att tvärnita och ge honom alla vattenflaskor jag hade. Han och hundarna behövde dom bättre än en lyxturist med bil som jag. Dom som låg i skuffen var väl inte kalla direkt men det är ändå vatten. Medvetet att jag tog bilden bakifrån för att han inte skall kännas igen för lätt. ”Everybody needs respect”. Han gillade i alla fall USA om man skall döma efterflaggorna.
Jag har nämnt tidigare att det inte direkt saknas väggmålningar. Varför har vi inte mer av det? Det som är lite ovanligt med den här är att urinnevånarna fick vara med. Det är det mer sällan man ser.
Sen att det ibland blir lite väl mycket ibland kan man väl överse med. Det är deras land och dom är mycket mer nationalistiska här än vi är, på gott och ont. Freedom gäller nog inte alla speciellt inte med den nuvarande ledningen. Läste om några nya beslut han i Washington hade kommit med. Men dom är rackarns bra att få till målningarna.
På vägen mellan Kingman och platsen jag nu är på (oklart var) ligger en före detta gruvstad, Oatman. Innan Oatman åkte jag förbi en guldgruva med där verkar inte pågå någon brytning. Dom hade i alla fall mycket taggtrådsstängsel runt stället och verkade inte vilja släppa in mig för lite kollande efter överblivet guld. Lika konstigt som vid Fort Knox. Jag är ju fortfarande snäll.
Oatman är numera mest känd för att dom har ett antal Burrows (Åsnor?) som går fritt omkring överallt i stan. Ofta står dom och käkar mitt i gatan, det finns bara en gata. Står dom där får man vackert vänta. Eller så förbarmar sig någon turist och försöker få bort dom med varierande framgång. Grejen drar massor med folk.
Sen kör dom med en sådan där westernduell med lösplugg. Det smäller som bara den men åsnorna rör inte ett öra, käkar man så käkar man. Den här åsnan intresserade sig för mitt åkdon, Den var nog och kollade på grillen om jag hade en åsna där. Efter att den konstaterat att det möjligen var en kusin på långt håll om ens det tappade den intresset fullständigt för den där konstiga vita saken. Det fanns ju käk.
Före Oatman ligger det här stället, Cool Spring. Det var där jag tänkte knalla in och morsa på den där killen som var halvt norsk och halvt dansk. Men icke, dom hade slagit igen som så mycket annat. Men man kan inte leva på lite ströturister då och då.
Dagens ”gladaste” överraskning var den här skylten. I och för sig hyggligt att dom hade satte ut den i god tid. Hade ju varit kul att köra 30 miles bara för att vända. Vad värre var att på stäckan låg Roy¨s Cafe. Ingen nörd kan komma hem utan en bild på Roy,s Cafe. Kollade lite på kartan och trodde att jag skulle behöva åka tillbaka en bra bit från andra hållet för att ta bilden. Men som tur var fanns det en väg till precis där avstängningen slutade.
Här är alltså den här resans bild på Roy´s Cafe och Motell. Motellet är stängt men Cafeét var öppet.
Slänger in några bilder på åkdonet.
Borde man kunna sälja till Ford för en massa pengar eller hur.
Texen får bli: Ford Mustang tar dig till äventyret med komfort och stil.
Have a good one.
Talk to you tomorrow. Perhaps from Santa Monica Boulevard Los Angeles.
Calender
Categorys
Latest commnets